Sunday, 17 July 2016

A famous poem by Gustaf Fröding (1860-1911)

Idealism och realism

Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism,
de klyfva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtteradt grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som sväfvar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.


Idealism and realism

I’m tired of all this age’s schism
between this earth and starlight.
Our idealism and realism
cleave brains in their bizarre fight.

When painted grit’s called art, folk lie
and beauty’s mere derision.
A clear, fair sight that hovers high
above, is true as vision.

But dirt is dirt and trash is trash
though it in gold reposes,
and roses in a vase that’s cracked
will always still be roses.



No comments: