Natthimmelen
Ensam jag skrider fram på min bana.
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek, som går genom världen,
föll ock en strimma in i min själ.
The night sky
Lonely along my course I move forward.
Further and further still the way stretches.
Ah, in the distance veiled is my goal!
Day is descending, night fills the heavens.
Soon stars eternal are all that I see.
But I lament not the day that is fleeing.
Nor do I dread the night that’s approaching.
For of the love which the world here suffuses
into my soul a gleam also fell.
No comments:
Post a Comment