Kling-dikt
över författarens sinnebild, en
silkesmask
Håll stilla mitt förnuft, dig saktelig
besinna,
vad
detta vara må. Du sir här en figur,
en
usel, naken kropp, en mask, ett kreatur,
som ingen skapnad har, där intet är till
finna,
som ögat lyster se. Men märk: här ligger
inna
mer
än en tänka kan, en nyttig, ädel, pur,
en
sällsam, underlig av Gud beredd natur:
en mask, dess spis är blad, dess id är
artigt spinna,
dess spunna silkes-tråd, dess verk och väv är
siden.
Av
blad gör han en skatt, till dess han, tom och mager,
invecklat
in-dör i sin väv och livet stäcker.
Men si, en ny figur, med vingar prydd, med
tiden
här
kommer fram igen, uppkvickter, fin och fager,
en
livlig sol hans själ med kraft en gång uppväcker.
Sound-poem
on the emblem of the writer – a silk-worm
My reason stay awhile, reflect ere you
propound
what
this perhaps may be. What you see here’s a figure,
a
paltry naked hulk, a silk-worm, a mere creature
without appearance and where nothing can be
found
designed to please the eye. Yet note: there
lies within
more
than a mind can grasp, a useful, fine, pure nature
of
rare and curious kind in each God-given feature:
a worm whose food is leaves, whose sole
delight to spin,
whose spun thread, toil and web on silk are
all inclined.
Of
leaves it treasure makes, till empty, thin and abject,
cocooned
within its web its own life it then takes.
But look, a brand-new figure, graced with
wings fine-lined,
in
time will re-emerge, refreshed and fair of aspect,
once
a vivacious sun its soul now re-awakes.
No comments:
Post a Comment