A poem by Werner Aspenström

Tidvis

Jag misstror det jämlika.

Jämlika styrkor förebådar krig.

Jag misstror det oböjliga.

Ingens uppgivelse är bådas död.

Så mycken stolthet bor i världen

och herradömen utav snö och stelnat blod.

Ingen kan ensam vakta sin levnad.

Någon måste kunna stiga, någon sjunka,

tidvis vara eld och tidvis glömska,

i oupphörlig växling och förbidan.

I natt skall min kärlek bära oss båda.

I morgon skall din kärlek bära oss båda.

At times

I distrust what is balanced.

Balanced forces are harbingers of war.

I distrust what’s unbending.

No one’s waived claim’s the death of both.

There’s so much pride lives in the world

and mastery of snow and blood that’s set.

No one can guard his life alone.

Someone must be capable of rising, someone sinking,

at times of being fire, at times oblivion,

in endless alternation and expectation.

Tonight my love shall bear us both.

Tomorrow your love shall bear us both.