The best bread song - by Evert Taube

Den glade bagaren i San Remo

Text och musik: Evert Taube, 1937

Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad,

ja, om ni kände honom, skulle ni bli glad.

Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell

så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell.

Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås,

det bakas inte bättre ej ens i Alingsås.

Han sjunger när han bakar, och arbetar med fröjd

det ökar varans värde och köparen blir nöjd.

San Remos sköna damer beundrar hans figur,

han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur.

Och när han knådar degen och sjunger högt i dur,

då ryser det i damer med sinne för skulptur.

Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik,

han har en vacker hustru, som står i hans butik.

Från ungnen langas brödet till disken där hon står,

ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får.

Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång

bland damer i butiken, som lyssnar till hans sång,

då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:

”Kom inte ut Florindo, det drar, och du förstör din röst!”

The cheerful baker of San Remo

Lyrics and music: Evert Taube, 1937

My friend, San Remo’s baker, who’s cheerful through and through,

ah, if you only knew him, then you’d be cheerful too.

He sings there by the oven his cheerful ritornelle

proud as the opera singer once known as John Forsell.

The cheerful baker’s bread is the best bread one can buy,

not even Alingsås with such bread could ever vie.

He sings while he is baking, with joy he pounds the dough,

which makes the bread worth more and the buyer’s pleasure grow.

San Remo’s lovely ladies his figure much admire,

his bull-like strong physique does each one of them inspire.

And when he kneads the dough and they hear his merry trills,

Those ladies keen on sculpture feel oh such wondrous thrills.

My friend, the cheerful baker, whose tunes will never stop,

he has a lovely wife who stands daily in his shop.

Fresh bread’s tossed to the counter, where she inhales its smell,

the more the baker’s sings, the more bread she gets to sell.

But if the cheerful baker would come into the shop

and join the ladies listening, his wife will tell him stop,

though in a friendly fashion, and pat him on the chest:

‘It’s draughty here, Florindo, your voice knows what is best!’