SKulle
Jag sörja då wore Jag tokot
SKulle Jag sörja då wore Jag tokot
Fast än thet ginge mig aldrig så slätt/
Lyckan min kan fulla synas gå krokot/
Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;
All Werlden älskar Ju hwad som är brokot/
Mången mått liwa som eij äter skrätt.
Olyckan wäxlar ju lijka med Lyckan/
Alt hwad Begynsel haer ändas en gång;
Druckin Mann hafwer eij allestädz hickan/
Lust föllier Gråten/ Gråt ändas i Sång;
Then som på Sanningan pekar med Stickan
Kan lel lätt falla frå Sanningens Spång.
Himmelens Dagg plär på Träna neerdugga/
Män så snart Jorden haer gi’et them nog Safft
At the kunn’ trossa Skyn/ hwem kan kullhugga
Samma/ när Yxen ens haer inte Skafft?
Mask-stungne kan man med Fingerna gnugga/
Mången troor wunnit hwad Endlycktan tafft.
Dy lät man Lyckan med Olyckan strijda
Intil Jag seer/ Hoo som winner för meij
Ingen mått Skiuß-Hästen alt för hårt rijda
Tröttar du honom/ förtreeter han deij;
Fast om een måste Förföllielse lijda
Modet blier fritt när som Kroppen är eij.
Dy skal mit Blodh ock Modh osörgse wara/
L a s s e rädz hwarken haat/ Afwund ell Twång/
Ingen tårß giöra mehr än han kan swara/
Rätt måst (troß Orätten) hafwa sin Gång/
Fly mäd Flijt hwem som kan slijk Olycks-Snara/
Fängsel giör Längsel när Lyckan är wrång.
Tänck min Wänn at Man fördenskull måt’ liwa
Lustig/ fast om thet är mot ens Behag/
Lyckan hon wandlar sig/ kan sällan bliwa/
Hwadan hon kom i gåhr/ går hon i Dag;
Dy haer Jag hoppet I lär een gång skriwa
At I olycklig är lustig som Jag.
I
would be foolish to spend my life grieving
I would be foolish to spend my life grieving
Even when things went completely awry/
Fortune is subject to pitching and heaving/
Wait and she’ll right herself up by and by;
All the world finds what is motley most
pleasing/
Many must live on coarse bread hard and dry.
Fortune, misfortune spend life alternating/
Every beginning must end before long:
Drunken men’s hiccups anon are abating/
Joy follows weeping/ tears give way to song;
He who with pointer the truth’s indicating
May from truth’s path find he’s falling
headlong.
On all the trees heaven’s dew is descending/
But once the earth them with sap strongly
stacks
Till they the sky defy/ who can be sending
All crashing down/ with no shaft to his axe?
Finger-rubbed worm-eaten trees soon start bending/
Many think won what they finally lack.
So let misfortune and fortune keep fighting
Till I can see/ Who will win or withdraw
No one a coach horse too hard should be riding
If you exhaust him/ he’ll then vex you sore;
Though persecution one must be abiding
Minds will be free when the body’s no more.
So shall my blood and my heart remain carefree/
At envy hate constraint/ L a s s e ne’er pales/
No one dares do more than his own fair share
be/
Justice (despite all injustice) prevails/
Flee if you can from misfortune stay
snare-free/
Prison means longing if fortune should fail.
Think my friend that one should therefore
perforce be
Gay/though it might not one’s leaning convey/
Fortune is fickle/ unknown must her course be/
Yesterday’s guest/ may well leave you today;
So my hope is that you learn to endorse me
Write you are gay just like me come what may.
No comments:
Post a Comment