På nyårsdagen 1838
Ensam
i bräcklig farkost vågar
seglaren
sig på det vida hav,
stjärnvalvet
över honom lågar,
nedanför
brusar hemskt hans grav.
Framåt!
så är hans ödes bud,
och
i djupet bor som uti himlen Gud.
On New Year’s Day 1838
His
vessel frail, the lonely seaman dares
to
venture out upon the mighty wave,
the
firmament of stars above him flares,
beneath
him the dread roaring of his grave.
His destiny’s
behest is: Onward ply!
and
God dwells in the depths as in the sky.
No comments:
Post a Comment