Werner Aspenström: 'Kölnerdomen'

kölnerdomen

Man säger: du måste se katedralerna

den gotiska basilikan och kupolkyrkan

i bysantisk stil... Jag har besökt dem

och kan berätta att de alla liknar stubbar,

träd som nekades att växa i himlen.

Jag bugar mig alltså inför Kölnerdomen

som inför en vördad släktning från skogen,

otvättad, av svampar överväxt.

(Liksom jag bugar mig inför floden Rhen

den mellan vinstockar och masugnar

simmande katedralen.)

Högt uppe på den västra fasaden

arbetar en man med en pneumatisk borr

– tänk dig ett tandläkarspett

i en jättes munhåla!

Vid tvärskeppet är tonen förvandlad,

till hälften sångbar.

Vid högaltaret kan den inte skiljas

från det Pro Nobis som alltid utströmmar

från de refflade pelarna.

Så överinner instrumentet klåparens händer.

Så infogar anden i sig även kroppens smärta.

cologne cathedral

People say: you must see the cathedrals

the Gothic basilica and the cupola church

in the Byzantine style... I have visited them

and have to state they all resemble stumps,

trees denied the right to grow into the sky.

And so I bow down before Cologne Cathedral

as before a revered relation from the forest,

unwashed, overgrown with fungi.

(Just as I bow down before the Rhine

the cathedral swimming between

vines and furnaces.)

High up on the west façade

a man is at work with a pneumatic drill –

imagine a dentist-woodpecker

inside the mouth of a giant!

At the transept the sound is transformed,

is half-singable.

At the high altar it cannot be distinguished

from the Pro Nobis that always streams out

of the fluted columns.

Thus does the instrument conquer the bungler’s hands.

Thus does the spirit subsume even the pain of the body.