svalor
Stanna du som sneddar över backen
med korgar i båda händerna!
Stanna, säger jag, en liten stund,
inte längre än ett gult blad behöver
för att lossna och falla till marken.
Fyll dina korgar med aftonens svalsång
som droppar i luften,
droppar på den sjunkande solen,
droppar på koppartrådarna som ett regn,
när det trevande närmar sig.
Fyll dina korgar med svalungarnas mjuka bröstdun,
deras tafatta vingar,
som flaxar som läderlappar
och ingenstans kommer.
Denna aftonskönhet bortom allt känt
dessa svalors vingspel och du och jag.
Vem vågar tro på solens återkomst?
Stanna, säger jag, en liten stund,
inte längre än ett gult blad behöver
för att lossna och falla till marken.
swallows
Stay, you who are cutting across the hillside
with baskets in both of your hands!
Stay, I say, a little while,
no longer than a yellow leaf needs
to loosen and fall to the ground.
Fill your baskets with the evening’s swallow song
that drips through the air,
drips on the setting sun,
drips on the copper wires like rain
when it tentatively approaches.
Fill your baskets with young swallows’ soft breast down,
their clumsy wings
that flap like bats
and get nowhere.
This evening beauty beyond all that’s known
these swallows’ wing-beats and you and I.
Who dares believe in the sun’s return?
Stay, I say, a little while,
no longer than a yellow leaf needs
to loosen and fall to the ground.
No comments:
Post a Comment