Jacob Frese (1690-1729) + 'Nu siunga Foglar giält'

A:o 1726. den 10. April

    Då jag hela Åhret igenom måste hållas wid sängen.

NU siunga Foglar giält på Trädens gröna grenar;

Och wattnets tysta-Folck/ slå ut de blanka fenar;

    Den stela Swalan som i Floden haft sin graf/

    J Luftens öpna widd nu sväfwar till och af.

De wida Åkrar stå i wäxt och skiutand’ gröda/

Och wjsa oß det gräs som blifwa skall wår föda.

    Kort sagt: Naturen sig nu aldra liufwast ter/

    Men ingen Åhrsens tid mig nå’nsin gläder mer.

Här ligger jag ännu wid Dammen i Bethesda:*

Min Gud! hwi tänker du då icke på mitt bästa?

    Jag usle! ligger jämt i Fiäder-Boijor tryckt:

    Ach! fins dock ingen hiälp/ ell’ någon undanflykt?

Dock/ innan Skiörden bli’r, och bleka Skylar binnas;

Så hoppas jag/ jag lär’ bland wißna Skuggor finnas;

    Men till min Siäl uti de sälla Landen stå/

    Och mina kiärfwar där med glädie bära få.

* Bethesda war en Damm i Jerusalem, dit Ängelen steg ned på

en wiß tid och rörde wattnet. Den där nu först kom i wattnet/

sedan det war rördt/ han blef helbregda/ ehwad siukdom han hade.

Läs härom Joh. 5. C, v. 4 &c.

Anno 1726, 10 April

    When I must keep my bed the whole year long.

UPON green boughs the birds with loud song now are brimming;

And water’s silent folk/ with gleaming fins are swimming;

    The stiff-limbed swan whose grave the river was betides/

    In sky’s great firmament now hoveringly glides.

In ploughed fields’ wide expanses corn begins to flourish/

And they will soon provide the crops that us will nourish.

    In short: All Nature now its loveliest displays/

    No season e’er will cheer though my remaining days.

Here at Bethesda’s* pool I find myself still lying:

Oh Lord! wherefore hast Thou my cure me been denying?

    I wretched one! am still in feather-shackles chained:

    Ah! is there then no hope/ evasion to be gained? 

Yet/ere the harvest comes, and sallow stooks are bound:

I hope midst withered shadows that I may be found; 

    But that until my soul stands in the lands of bliss/

    I too my sheaves with joy may bear without remiss.

* Bethesda was a pool in Jerusalem, to which the angel descended

for a brief moment and touched the water. Whoever came first to the water/

after it had been touched / was cured/ no matter his affliction.

Read about this in John Ch. 5, v. 4 &c.