Another Pär Lagerkvist poem: 'Du min själ' (from: 'Genius', 1937)

DU MIN SJÄL BLIV ALDRIG STILLA

Du min själ bliv aldrig stilla,

fast jag ber om det.

Ängslat hjärta, gör mig illa,

fast jag ofta grät.

Jag vill alltid på er lita,

på mitt väsens grund,

aldrig mina bojor slita,

till min sista stund.

SOUL OF MINE, MAY YOU REST NEVER

Soul of mine, may you rest never,

though I beg you to.

Fearful heart, plague me for ever,

though such tears I knew.

I will trust in you for ever,

in my being’s core,

will my fetters never sever

till I’m here no more.