Svarta Rudolf
Se svarta Rudolf han dansar,
han böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
||: Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid samoamånens sken. :||
Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm om chilenskans hals;
||: Så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn,
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtzhyn. :||
Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen hon bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
||: Hun ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och han gav,
hon suckar och vinden svarar
från Ålands jäsande hav. :||
Black-haired Rudolph
Look, black-haired Rudolph, he’s dancing,
he bends his head slightly and smiles.
He’s thinking of wild nights of pleasure
where Amsterdam’s red light beguiles.
||: He’s dreaming of wreathed girls romancing,
their brown legs that sway to each tune,
Samoa’s smooth beaches quite azure
beneath the Pacific’s bright moon. :||
His eyes closed, he bends his head slightly,
the Roslagen waltz whirls him on.
As once in dark groves he held lightly
a Chilean girl’s neck like a swan;
||: As once his black curls he inclined to –
in some shanty town late at night –
a youthful princess he’d a mind to
with ebony skin shot with light. :||
So dance all the swaying young fellows
on Malaga’s wine-spattered piers
The blushing pale lass slowly mellows,
enchanted, entranced and all ears.
||: She smiles as huge fists hold her tightly
at all that he took and he gave,
she sighs and the wind answers quietly
from Åland’s sea’s turbulent waves. :||
No comments:
Post a Comment