Världsträdet
I natt såg jag världsträdet,
mörkt, överskuggande.
En slocknad jättekandelaber
som täckte helt det ljusa himmelsfönstret.
Ett höstligt träd, ett bittert träd,
orörligt och med drypande bark.
Kanske fanns ännu stormar
och skärande rop från mänskor,
men allt detta skedde djupt därnere,
där ingen ändring är möjlig.
Ett träd såg jag och de tunga dödsfåglarna,
som makligt flyttade sig från gren till gren.
The World Tree
Last night I saw the world tree,
dark, overshadowing.
An extinguished giant candelabra
that covered the whole bright firmament
An autumn tree, a bitter tree,
motionless and with dripping bark.
Perhaps storms still existed
and piercing cries from humans,
but all of this took place deep down there
where no change is possible.
A tree I saw and the heavy birds of death
that leisurely shifted from branch to branch.
No comments:
Post a Comment