Dan Andersson: 'Onda tankar'

 

Onda tankar

 

Att vara skald, profet, och nödgas bo på gatan,

och aldrig veta när ens strid tar slut,

det är väl dock att slåss med själva satan -

och himlen vet väl knappt hur länge man står ut.

 

Det blir till trots, det kan bli blod och tårar,

bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag,

men aldrig får det bli till sorg och kvinnfolkstårar -

jag är dock intet barn och ingen kvinna är jag.

 

Och detta kallar jag att fiska hela natten

och aldrig få till lön ett enda litet grand,

att färdas utan ljus på stora, mörka vatten,

men aldrig, aldrig se den minsta skymt av land.

 

Men finner man en dag min kalla kropp bland döde,

då blev det väl min lön att fredligt ligga där -

då är jag dock en man, som kämpat ut mitt öde,

det är väl dock min rätt att vara den jag är.

 

 

Bad thoughts

 

To be a poet, prophet, live on streets if need be

and never know just when one’s strife will end,

is like to pick a fight with Satan, who’s so greedy

god only knows how long before your mind will bend.

 

The end’s defiance, blood and salt tears maybe

with fisticuffs tonight and death when morning’s near,

but grief and women’s tears will ne’er betray me –

I’m neither child nor woman, that’s quite clear.

 

And this I call to fish throughout the night unaided,

with no rewarding catch at all as had been planned,

to beaconless sail on black waters thickly braided,

but never, never catch the slightest glimpse of land.

 

Should one day my cold corpse among the dead be counted,

then my reward maybe was there in peace to lie –

for then for my own well-fought fate I have accounted,

the right to be myself until the day I die.