Dan Andersson: 'Natt'

 

Natt

 

Jag vill ut till att vandra i vildmark om natten,

till att leta mig vägar där ingen har gått.

Jag vill stanna på Matalams stenfrusna vatten

för att hölja mitt vemod i skymmande grått.

 

Jag vill hälsa dig, hemland av sånger och saga

och av snö kring Ajatteles klippor och snår;

mitt frostiga arvland där rävarna jaga,

medan midnattens hunger kring skogarna går.

 

Mina marväxta tallar ha torkat med åren,

och se storfuran lutar sig trött för att dö. –

Det är grått, det går krypande skymning i snåren

och i topparna visslar en västan om tö.

 

Och ur skuggornas djup klinga urgamla låtar,

där är vallhornets lockton med vemod uti,

där gå viddernas visor kring vindfällda bråtar,

och den själ som de fångat vill aldrig bli fri.

 

Så jag hälsar dig, gran, som min ensamma like

och jag räcker dig, ungbjörk, min trofasta hand,

och jag kallar mig fri fastän här i mitt rike

jag har fångats och snärjts av det namnlösas band.

 

 

Night

 

I will out and in nighttime expanses  be roaming,

off in search of lone paths where no human has strayed.

Pause by Matalam’s stone-frozen waters at gloaming

and my mournfulness cloak in both greyness and shade.

 

I will greet you, of sagas and songs my home kingdom,

with your snow round Ajattele’s brushwood and peaks;

my frosty old fatherland, foxes’ dominion,

where the hunger of midnight round forestland sneaks.

 

My deformed stunted spruces are dried-out and sprawling

and the tall pine leans wearily, ready for death. –

All is grey, through the brushwood dim twilight is crawling

And in tree-tops a west wind has thaw on its breath.                       

 

And from depths of the shadows are ancient lays sounding,

where the horn’s tempting call has a strange mournful tone,

there go songs of the wilds, wind-felled wood heaps surrounding,

and the soul they have captured no freedom will own.

 

So I greet you, old pine, my lone likeness so pressing,

and, young birch, I give you firm, faithful hands,

and I call myself free in this realm, though confessing

I’ve been caught and ensnared in the nameless one’s bands.