Monday, 25 April 2022

Dan Andersson: 'Olles förbund med makterna'


 

Olles förbund med makterna

 

Jag har skurit ett pilspö där ormarna paras,

i skäret vid Lasso i torsnattens månljus,

och lärt mig en vissling som Karigos svalas

i dalen där Ramnåsen stupar mot Kanga.

 

Jag har skurit mig pinnar av åtta slags vide,

och doppat dem röda i blod från en trana,

och skrivit att blodet var blod ur mitt hjärta -

han tror nog på lögnen - av gammal vana.

 

Snart får jag ett slott och en lustig prinsessa,

och guld åt mig själv och min fattiga mor,

och snart får jag bo som konungen bor,

men när tiden är ute och djävulen bråkar,

då visas det nog vem var starkast och klokast,

då, gamle förvillare, ska vi processa!

 

*

 

Och nu är det midnatt och fåglarna tiga,

och dagg dricker marken och sommaren sover

sin sömn tills den rodnande morgonen bräcker.

Åt avgrundens storman min själ skall jag viga,

till fröjd åt hans hjärta - så länge det räcker!

 

Nu susar det tungt genom ångande dalar,

nu susar som stormen hans vagn över fjällen.

Här sitter jag och röker min pipa på hällen,

och känner på hur nattvinden smeker och hugsvalar.

 

*

 

Och kommer han inte så kvittar det lika,

ty skogen är så härlig och natten är så varm!

De veta ej, de tröga, de lärda, de rika,

vad livet är om natten i vildmarkens barm.

 

Vad livet är om natten när födelsen och döden

gå dansande och vandrande kring gamla gråa hus,

när makterna ha rådslag och dikta våra öden,

i sommarnatt, i skugga, i alsnårens sus!

 

Vi födas under smärta och skratta när vi kunna,

och drömma när vi kunna och tiden han går,

vi bryta våra blommor och älska dem som dofta

och somna en gång stilla och glömma våra år.

 

Olle’s alliance with the powers that be

 

I have fashioned a wand where the snakes do their mating,

in the rock cleft near Lasso in Thursnight’s bright moonlight,

and learnt how to whistle like Karigo’s swallow

in the valley where Ramnåsen scarp drops to Kanga.

 

I have made myself sticks out of eight types of willow,

and dipped them in crane’s blood until they were crimson,

and written that this blood from my heart was taken  –

a lie he’ll believe in –  out of sheer habit.

 

I’ll soon have a castle, a princess so sprightly,

and gold for myself and my mother so poor,

and soon I will live like a king, what is more,

but when time has run out and the devil starts fussing,

then we shall see who is strongest and brightest,

then, you old deceiver, it’s time for a tussle!

 

*

 

And now it is midnight, the birds’ calls all said now,

and dew drinks the ground and summer is sleeping

its sleep till the flush of the dawn at its breaking.

My soul to the chasm’s great man I will wed now,

his heart to bring pleasure – till nought’s for the taking!

 

Through soft-steaming valleys there comes a deep swishing,

his chariot so storm-like o’er summits presses.

I sit on the rock here and smoke my pipe calmly

and feel how the night breeze both soothes and caresses.

 

*

 

And should he not come, well, it matters but little,

the forest’s so splendid, the night is so warm!

Those dull, lazy, learned or rich have no inkling

of life out at night in the wilds’ cradling arms.

 

Of life out at night here when birth and death jointly

go dancing and roaming round crofts old and grey,

when the powers that be meet and they fashion our fates here

in summer night, shadow and coverts that sigh!

 

In pain are we born and we laugh when we’re able

and dream when we’re able and time passes on,

we pick our flowers too and love those with fine fragrance

and one day we will sleep and forget years long gone.

 

No comments:

Post a Comment