Bo Bergman: 'Marionetterna'

MARIONETTERNA

 

Det sitter en herre i himlens sal,

och till hans åldriga händer

gå knippen av trådar i tusental

från vart människoliv han tänder.

Han samlar dem alla, och rycker han till,

så niga och bocka vi som han vill

och göra så lustiga piruetter,

vi stackars marionetter.

 

Vi äta och dricka och älska och slåss

och dö och stoppas i jorden.

Vi bära den lysande tankens bloss,

vi äro så stora i orden.

I härlighet leva vi och i skam,

men allt som går under och allt som går fram

och allt som vår lycka och ofärd bådar

är bara ryck i trådar.

 

Du åldrige herre i himlens sal,

när ska du tröttna omsider?

Se dansen på dockornas karneval

är sig lik i alla tider.

Ett ryck på tråden - och allting tar slut

och människorsläktet får sova ut,

och sorgen och ondskan vila sig båda

i din stora leksakslåda.

 

 

THE MARIONETTES

 

A master and lord sits in heaven’s hall

and up to hands age has blighted

a skein goes of thousands of strings in all

from each human life he’s ignited.

He joins them together, and if he should jerk,

we bow and we curtsey at his every quirk

and do pirouettes so amusing,

poor marionettes of his choosing.

 

We eat and we drink and we love and we fight

and die and to earth are committed.

We carry the torch of our thought so bright,

and deem our words strong and quick-witted.

We live in great splendour as also in shame

but all that goes under or may lead to fame

and all that can augur good fortune or ruin

is jerks on strings and his doing.

 

You ancient old lord up in heaven’s hall,

when will you finally tire?

The carnival’s puppet dance spring or fall

displays the same lack of desire.

A jerk on the string – and everything’s gone

and all humankind can sleep on and on

and sorrow and evil rest from endeavour

in your great toy-box for ever.