Monday, 30 October 2023

Edith Södergran: 'Dagen svalnar mot kvällen'

 


I.

 

Dagen svalnar mot kvällen …

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan …

Det vore underligt att känna,

en enda natt, en natt som denna

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

 

II.

 

Du kastade din kärleks röda ros

i mitt vita sköte –

jag håller fast i mina heta händer

din kärleks röda ros som vissnar snart …

O du härskare med kalla ögon,

jag tar emot den krona du räcker mig,

som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta …

 

III.

 

Jag såg min herre för första gången i dag,

darrande kände jag genast igen honom.

Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm …

Var är mitt klingande jungfruskratt,

min kvinnofrihet med högburet huvud?

Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,

nu hör jag verklighetens hårda klang

mot mina sköra, sköra drömmar.

 

IV.

 

Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ –

du är besviken.

 

 

I.

 

The day cools towards evening…

Drink the warmth from my hand,

my hand has the same blood as spring has.

Take my hand, take my soft-white arm,

take my narrow shoulders’ longing…

It would be strange indeed to feel, for

a single night, a night like this one

your heavy head against my breast.

 

II.

 

You cast the scarlet-red rose of your love

into my lap’s whiteness –

I tightly hold between my hands’ warm fingers

the red rose of your love that soon will fade…

Oh you ruler with eyes so cold,

I now accept the crown stretched out to me,

my head towards my heart inclining humbly…

 

III.

 

I saw my lord for the very first time today,

trembling I recognised at once that it was him.

I now clearly feel his heavy hand on my light arm…

Where is my resounding maiden’s laugh,

my woman’s freedom with my high-held head?

I now clearly feel his solid clasp round my quavering body,

now clearly hear reality’s hard sound

again my fragile, fragile dreams.

 

IV.

 

You sought a flower

and found a fruit.

You sought a spring

and found an ocean.

You sought a woman

and found a soul –

you’re disappointed.

 

No comments:

Post a Comment