Nils Ferlin: 'Nattkvarter'

 

Nattkvarter

 

När kroppens krematorium

förbränt din själ till aska

å snus å vin å opium

mot föga fröjder för,

då tör du nöjsam, bror, å stum

mot evigheten traska

– de e en ren formalitet

för mången att han dör.

 

Så må du ta det ganska lugnt

fast dina fotsteg vackla

när döden spelar trött å tungt

sin gråa gammelvals.

Han står i livets medelpunkt

å blåser ut din fackla…

de e en ren formalitet

– sen e de inget alls.

 

Sen e de inte någonting

– du slumrar grönt å fagert

å glömmer alla bittra sting

å sår som livet gav.

Ditt finger i din fingerring

det blir så vitt å magert

men du förmärker ingenting

där nere i din grav.

 

Du märker ingen tid som går

du sover som Törnrosa.

Törnrosa sov i hundra år

men du ska sova mer.

du saknar ingen tid som går

ty strävsam var din kosa

å de va knappt du tog dig hit

till detta nattkvarter.

 

 

Night domain

 

When body’s crematorium

your soul’s life’s made infernal

and snuff and wine and opium

can’t cheer, far less surprise,

then, brother, time has surely come

to plod to realms eternal

– it’s just a pure formality

for many that one dies.

 

Then you must take things nice and slow

although your feet move stiffly

when death starts playing tired and low

and grinds his grey waltz out.

He stands at life’s hub even so

and blows your torch out swiftly…

it’s just a pure formality

- and then it’s simply nowt. 

 

And then there’s not a single thing

– you slumber oh so sweetly

forget now every bitter sting

and wound that life once gave.

Your finger in your finger ring

grows white and wastes completely

but you don’t notice anything

deep down there in your grave.

 

No passing time do you detect

like Sleeping Beauty slumber.

A hundred years that maiden slept

but longer you’ll remain.

On passing time you don’t reflect

tired out by your long lumber

you scarcely managed to arrive

at this dread night domain.