Nils Ferlin: 'En Sommardag'

 

Gymnocephalus Cernuus

En Sommardag

 

Jag ser på en man som metar.

Han fingrar en ivrig mask,

som han långsamt på kroken smetar.

Och så kastar han ut med ett plask.

 

Fast en påflugen snorgerspinne

kan förvända hans drag ett slag

har nog mannen ett hovsamt sinne.

Och det är en sån vacker dag.

 

Det är sol, det är måsar som fladdra

och båtar med människor i

som ler mot varandra och pladdra

— och det är inte helt ironi

 

att man finner det skönt för stunden

och minns vad de goda lär:

att människobarnet i grunden

vill inte en mask förnär.

 

 

A summer day

 

I’m watching a man who’s angling.

He fingers a wriggling worm

that calmly he hooks and has dangling.

He casts – there’s a splash, one last squirm.

 

Though a ruffe with tiresome insistence

for a while tugs his line astray,

the man little minds its persistence.

And it is such a lovely day.

 

There is sun, there are sea gulls that flutter

and boats full of people quite gay

who laugh at the nothings they utter –

and the irony’s hardly cliché

 

that one finds it all so delightful

and recalls what good folk affirm:

that deep down no human is spiteful

and never would harm a worm.