Israel Kolmodin: 'Then blomstertijd nu kommer' (1695)

THEN BLOMSTERTIJD NU KOMMER

 

 

Then blomstertijd nu kommer

Medh lust och fägring stoor/

Nu nalkas liufwe Sommar/

Tå gräs och örter groor.

Then blida Sool vpwärmer

Alt hwad haar warit dödt;

Tå hon oss skrider närmar/

Blijr thet på nyo födt.

 

The fagra blomsterängiar

Och åkrens ädla sädh/

The grönskand’ örtesängiar

Och alla gröna trädh/

The skola oss påminna

Gudz godhets rikedom:

At wij Gudz nådh besinna/

Som räcker åhret om.

 

Man hörer foglar siunga

Medh mångahanda liudh;

Skal icke tå wår tunga

Lofsäija HErran Gudh?

Min siäl vphög Gudz ähra

Medh lof och glädiesång/

Som frögda wil och nähra

Oss medh wälgierning mång.

 

Tu ädle JEsu Christe/

War glädie-Sool och skijn/

Blif hos oss til wårt sidste;

Vpwärm wårt kalla sinn:

Gif kärleks eld i hierta:

Förnya siäl och and:

Wänd bort all sorg och smärta/

Medh tine milda hand.

 

Tu Sarons blomster skiöna/

Tu Lilja i grön dahl/

Ach! wärdes siälen kröna

Medh dygder til stort tahl:

Tin nådh lät henne fuchta/

Som dagg vthaf Zion;

At hon må liufligt luchta/

Som roos i Libanon.

 

Wälsigna åhrets gröda/

Och watna tu wårt land:

Gif oss nödtorftig föda;

Wälsigna siö och strand.

Tin fotspor drype af fetma.

Bespisa medh titt Ord/

Och medh thess liufwe sötma/

Oss vppå thenna jord.

 

 

THE FLOWERING SEASON'S HERE NOW

 

The flowering season’s here now

With beauty and great joy/

Delightful summer’s near now

When grass and plants deploy.

The gentle sun’s warmth coaxes

Fresh growth in what’s been dead;

As soon as she approaches/

Reborn life lies ahead.

 

The meadows’ lovely flowers

And fields of sprouting seeds/

The budding plants in bowers

And all the green-leafed trees/

Should serve to make us wonder

At God’s great goodness here:

On God’s grace then to ponder

Which lasts throughout the year.

 

We hear birds gladly raising

Their many-throated song;

Shall we then not be praising

Our Lord God too ere long?

My soul, extol God’s splendour

And joyous songs unfold/

That bring delight and tender

Such benefits untold.

 

Christ Jesus, sun ascending,

Our source of joy and light/

Stay with us till life’s ending;

Our cold minds warm aright:

Renew our soul and spirit:

Our hearts with love’s fire brand:

All pain and grief inhibit/

With thy most gentle hand.

 

Thou Sharon’s flowers alluring/

Thou lily in green vale/

Ah! crown the soul ensuring

That good deeds there prevail:

Thy mercy shower discreetly/

Like dew of Zion snows;

That it may smell as sweetly/

As Lebanon’s fair rose.

 

Bless this year’s crop now growing,

And water all our land:

Be daily bread bestowing;

Bless likewise sea and strand.

Thy footsteps drip with richness.

Us nourish with thy word/

And with its wondrous sweetness/

While we have life on earth.