Pär Lagerkvist: 'Du sommarstund då livet själv blir sång'

 

 

Du sommarstund då livet själv blir sång

 

Du sommarstund då livet själv blir sång,

och strör ut över markerna sitt fång

av blommor som hon samlat in tills nu,

för att bli full av lycka såsom du.

 

Hon glömmer allt for vad som nu just är,

för fånget hon på sina armar bär

och jublet i sitt unga modersbröst

som vindens nynnande ger stillsam röst.

 

En nyss förlossad moder full av sång

som går längs ängarna sin morgongång

och delar ut den stora rikedom

som ofattbar till hennes hjärta kom.

 

 

You summer hour when life swells into song

 

You summer hour when life swells into song

and over all the fields strews out the throng

of flowers which she has gathered when in view,

to get quite drunk on happiness like you.

 

Oblivious to all but what is now,

what arms have garnered without knowing how,

the surge of joy in her young mother’s breast

and wind’s soft murmuring inducing rest.

 

A mother fresh from childbirth, full of song

whose morning meadow walk she would prolong

to share out the vast treasure, every part,

which came unfathomably to her heart.