ANTIK FILOSOFI I EUBOLIDES EFTERFÖLJD
Vi tillhör inte de verkliga.
Vi är inte bland de fundamentala tingen:
Vi är färgerna
som vandrar i de allra finaste sprickorna.
Vi är skuggorna. Och den alltför livliga elden,
låter oss spela ett ögonblick mot en vägg.
Vi skimrar. Vi opaliserar.
Vi är fladdret,
flimrande skuggor och ljus
över bottnens stenar i brunt myrvatten
som strömmar mycket snabbt i bergen.
Vi finns bara från sidan,
och bara så länge elden är mycket livlig.
De verkliga tingen är inte som vi.
De verkliga tingen har mörker och tyngd,
de besitter en förskräckande täthet
och vi är inte i tillfälle
att någonsin se dem.
De rör sig över världens bottnar
där nere under alla solars ljus,
de är jättelika, som fiskar av svart sten.
De är de verkliga tingen.
De äldsta fiskarna.
ANTIQUE PHILOSOPHY IN THE TRADITION OF EUBULIDES
We do not belong to real phenomena.
We are not found among fundamental things:
We are the colours
shifting around in the tiniest of cracks.
We are the shadows. And the all too lively fire
allows us for a moment to play against a wall.
We coruscate, we opalesce.
We are the flitter,
fluttering shadows and light
over the stones below brown bog-water
that flows so rapidly in the mountains.
We only exist from the side,
and only as long as the fire is very lively.
Real things are not like us.
Real things have darkness and weight,
they possess a terrifying density
and we are not ever permitted
to see them.
They move across the floors of the world
down there beneath the light of all suns,
they are gigantic, like fish of black stone.
They are the real things.
The oldest fish.
No comments:
Post a Comment