Grisen
Här är grisen
Detta er grisens dikt.
Grisen över Europa och världen
mest tänker jag på grisen i Sverige.
När grisen föder och när den kommer ut i världen
när suggan som en kontinent av liv en natt föder.
De nyfödda som är gulligare än kattungar
de luktar choklad och kan duga som utvikningsblad
de luktar salt, ammoniak, ljummet socker, halm
de luktar sommar.
Sen stuvas de in i bilarna och kommer sig ut i världen
de är tidigt bestämda för världen.
När hon krystar och i natten klämmer fram de små
när hon är en mor lika god som någon annan
trynig ligger på sidan
och Sverige som dricker ur henne.
De små fjuniga, de små tungorna, de små näsborrarna
som skuttar omkring.
Om spädgrisens död
om födelserna som knappt hinner bli överståndna
om dödarna som knappt hinner vila sig.
Sverige som äter upp sig på grisen:
grisen, skjutmasken och det svenska välståndet
den svenska kulturen.
Grisodlingarna. Tulpanodlingarna.
Gris
du skära och användbara blomma i matvärlden.
Dürers teckning av grisen
det är den småväxta grisen, den kutryggiga,
den småvilda med långt borst. Det är en fast och
väl sluten gris, den ser så liten ut på bilden
så späd är den
men den är på väg att bära en värld på ryggen.
Grisen och dess död
grisen och sättet den lämnar världen
den offrar sig inte frivilligt
det är inte många som offrar sig frivilligt
de offras ändå.
Nu har den redan trynrepet på sig och är på väg
till skottet.
Den minoiska grisen t.ex.
gjuten som ett mindre monument i järn eller terrakotta.
Medelhavsgrisen
kom upp ur vattnet, klättrade på Kreta, försvann.
Ja, den ornamenterade grisen.
Och grisens vandring genom Europa
den fläckiga grisen, den senromanska, den medeltida
den franskt medeltida, den nordiska vintergrisen.
Den magra vildgrisen, furstejakterna, betarna
in mot den tämjda, den engelska och danska,
den späckiga. Först i vår tid den ekolodade
kundvänliga och fullt vetenskapliga.
Så som människan är så ock de lägre i hennes tjänst.
Grisen som den lägre
grisen som den sannare
grisen som man kan trivas med för att den är vad den är,
rätt fredlig är den
men bär sin aggressivitet, suggorna med de lömska betten
och de storvuxna fargaltarna
grisen redan som barn på väg till sin nedslaktelse
grisen på sin väg till kasslern
— därför tycker vi om den
för inget annat tycker vi om den.
Låt mig beskriva den döende grisen
som inte är den döende svanen.
Bondeslakterna, de tidiga morgnarna, skållvattnet
spjärnar bakåt, tänderna. Lock och pock, kommer fram
spretar, kommer i skottläge. Klubban, hålet i pannan.
Den smala pannan
de små pärlande ögonen, stickiga ögonen
mot vinterhimlens röda, det gälla skriket.
— Så fick du ändå dö i soluppgången.
Knäcks hop, kniven ledig in i strupen
det varma röda, borrar om, sörplar,
Livnär.
Skållas, tvättas, hårslits, klövslits
upphängd vit och naken.
O du nakna
du i morgonen svajande vita
så hänger du där, så över oss upphöjd
som till ett beläte upphöjd
En svan gungande i döden blev du ändå.
De springer runt dig, de har så bråttom
de skär upp dig, de tvättar dig, de avskiljer dina delar.
Äter dig.
Du kniper ögonen inför det som bländade i döden
du vajar där
och är nu mittpunkten i en universell rit —
det är inte många som tänker på, men nu delar du
ditt liv med våra liv
med bakbenen uppsträckta snuddar du nu
det himmelska.
Så är du också en faktor att räkna med
i svensk livsmedelshantering idag
du har din del i
sommarstugebyggandet och småbåtsägandet
fyraveckorsbadet, husvagnen och det tunna välståndet.
Den ätliga grisen
den gris som uppehåller världen
de lägre kasterna
den kast som uppehåller världen.
Jag såg ditt itukluvna huvud
tandraderna, den lilla hjärnklumpen, tuggtänderna
kindtänderna, det röd-vit-gula
näsgångarna, det flisiga, bladrika, det utstuderat
kryptiska. Katakomberna, fördämningarna.
Ditt universum i ditt huvud
som följer mig genom livet.
Ditt huvud och människans huvud, det är olika huvuden
fiskhuvud, fågelhuvud.
Din tunga (som är en delikatess), ögonen,
det kluvna trynet och de nerskurna öronen, snäckorna
därinne. Kindmusklerna. Strupvägen.
Och blykulan som låg så oskyldigt klar
mitt inne i hjärnan.
Jag ställde upp det framför mig och jämförde dig med
stjärngatorna
jämförelsen utföll till din fördel. Jag skulpterade dig
så som man i drömmar skulpterar
och du övertäckte världen.
The pig
Here is the pig
This is the pig’s poem.
The pig throughout Europe and the world
I’m mostly thinking about the pig in Sweden.
At the pig’s birth and when it enters the world
when the sow, like a continent of life, gives birth one night.
The new-born babies , that are cuter even than kittens,
they smell of chocolate and could serve as pin-ups
they smell of salt, ammonia, lukewarm sugar, straw
they smell of summer.
Then they are crammed into cars and enter the world
they are destined for the world early on.
When she bears down and, at night, squeezes out her young
when she is as good a mother as anyone else
when she snoutishly lies on her side
and Sweden that drinks from her.
The small downy creatures, the small tongues the small nostrils
that frolic about.
About the piglet’s death
about the births that have scarcely been completed
about the deaths that scarcely have time to rest.
Sweden that fattens itself on the pig:
the pig, the shooting-mask and Swedish prosperity
Swedish culture.
Pig cultivation. Tulip cultivation.
Pig
you pink, versatile flower in the world of food.
Dürer’s drawing of the pig
it is the small pig, the hump-backed
the small wild variety with a long chest. It is a firm and
trimly formed pig, it looks so small in the picture
it is so young
but on the way to bearing a world on its back.
The pig and its death
the pig and the way it leaves the world
it does not sacrifice itself voluntarily
they are sacrificed even so.
Now it already wears the snout-rope and is on its way
to the parting shot.
The Minoan pig, for example
moulded like a small-sized monument in iron or terracotta.
The Mediterranean pig
came up out of the water, clambered around Crete, disappeared.
And the pig’s migration through Europe
the spotted pig, the late-Roman, the medieval
the French medieval, the Nordic winter pig.
The scrawny wild pig, the royal hunts, the tusks
the shift towards the tame pig, the English and Danish,
the full-fat pig. Not until our age the eco-loaded
customer-friendly and fully scientific.
Like the human race the lower animals are also in her service.
The pig as the lower
the pig as the truer
the pig one can get on fine with for being what it is,
it is quite peaceable
but carries its aggressiveness, the sows with their deceitful bites
and the massive wild boars
the pig already as an infant on its way to its slaughter
the pig on its way to smoked saddle of pork –
that is why we fancy it
for nothing else do we fancy it.
Let me describe the dying pig
which is not the dying swan.
The farmer slaughterers, the early mornings, the scalding water
braces backwards, the teeth. Coaxing and urging, comes forward
struggles, comes into firing position. The club, hole in the forehead.
The narrow forehead
the small, beady eyes, the prickly eyes
against the red of the winter sky, the shrill scream.
– so you even got to die at sunrise.
Collapses, the knife easily slips into the throat,
the warm redness, twists around, slurps,
feeds.
Is scalded, washed, dehaired, cloven in two
hung up white and naked.
Oh naked one
you swaying white in the morning
there you hang, raised above us
raised like a graven image
You became a swan swaying in death even so.
They leap around you, in such of a hurry
they cut you up, they wash you, separate your parts.
Eat you.
You narrow your eyes at this as if dazzled in death
you sway there
and now are the centre of a universal rite –
there are not many who consider the fact that you
are now sharing your life with our lives
with you hind legs upstretched you now lightly graze
the divine.
So you also are a factor to be reckoned with
in today’s handling of foodstuffs in Sweden
You have your part in the building
of summer cottages and ownership of small boats
the monthly bath, the caravan and the frail prosperity.
The edible pig
the pig that upholds the world
the lower castes
the caste that upholds the world.
I saw your cleft skull
the rows of teeth, the small clump of brain, the incisors
the molars, the red-white-yellow
nostrils, the splintered, leafy, the studiedly
cryptical. The catacombs, the dams.
Your universe in your head
that follows me through life.
Your head and a human head, there are different heads
a fish head, a bird’s head.
Your tongue (which is a delicacy), eyes,
the split snout and the cut-down ears, the whorls
within. The cheek muscles. The pharynx.
And the lead bullet that lay so innocently clear
in the centre of your brain.
I raised it up in front of me and compared it with
the avenues of the stars
the outcome was in your favour. I sculpted you
as one sculpts in one’s dreams
and you covered the entire earth.
No comments:
Post a Comment