MEN
Men att evigt krankt betrakta
sina sjuka drag och miner,
se, hur döden lömskt och sakta
härjar oss till grå ruiner,
det är pina utan ände,
spanska stövlar, hjul och stegel
- bäst att le åt sitt elände,
bäst att slå itu sin spegel.
Bäst att taga bördan på sig,
le åt åldern, som förtorkar
män till gubbar, bäst att slå sig
fram, så länge hoppet orkar!
Håna livet, när det hånar
kallt och hatfullt: vrid dig, sväng dig
undan ödet, håret grånar,
du är utnött, gå och häng dig!
BUT
But to be engrossed so wholly
in one’s sickly traits and features,
see how death so slyly, slowly
makes grey ruins of us creatures
is an endless pain infliction,
Spanish boot, hanged, drawn and quartered –
best to mock one’s own affliction,
best one’s mirror to have slaughtered.
Best one’s burden just to shoulder,
laugh at old age which will shrivel
men to dotards, best when older
to plough on till hope’s mere drivel!
Bray at life, when it starts braying
full of hate: start deviating,
dodging fate, your hair is greying,
you’re worn out, the noose is waiting!
No comments:
Post a Comment