Dedikation
Med
kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.
Med
tillgivenhet till den och den, till det och det,
till
en oorganiserad godhet.
Med
likgiltighet till ingen.
Med
ironisk avund till en ironisk evighet,
till
tinget i sig och en oförstörbar materia.
Med
hat till den förkrossande allmänna dumheten,
till
staten och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.
För
att skända den falska oskulden, för att skövla de vackra fasaderna,
för
att tvinga renligheten se sin smuts och förnuftet att inse sitt vanvett,
för
att vitmena grifterna, för att utplåna skrifterna.
På
ruttnande högar av akantusblad skall själarna falla
i
sanningens våld och kropparna brinna av kärlekens eld
då
den tiden kommer en gång.
Då
den tiden kommer skall vi få kraft att leva varandras liv
och
rätt att leva vårt eget.
Dedication
With
a love of a body, of a soul, of a love.
With
an affection for this and that one, for this and that,
for
an unorganised goodness.
With
an indifference towards no one.
With
an ironic envy of an ironic eternity, of the thing in itself and
an
indestructible matter.
With
a hatred of crushing general stupidity,
of
the state and of laws, the family and the church, of lies and fear.
So
as to desecrate false innocence, to plunder the lovely facades,
to
force cleanliness to see its filth and reason to see its madness,
to
whitewash the sepulchres, to obliterate the writings.
On
rotting heaps of acanthus leaves the souls will fall
into
the grasp of truth and the bodies burn with the fire of love
when
the time one day comes.
When
that time comes we will all gain the strength to live each other’s lives
and
the right to live our own.
No comments:
Post a Comment