Erik Axel Karlfeldt: 'Sång efter Skördeanden'

Sång efter skördeanden

Här dansar Fridolin,

han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldig skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar — lik vallmon på slokande skaft
— så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.

Song after the harvest

Here dances Fridolin,

on sweet wine he is drunk but serene,

on his fields’ yield of grain, berries’ juice like champagne,

and the tune of a waltz wild and keen.

See, with tight-fitting frock coat and tails on his arm,

how he dances each girl at the ball so warm,

till she leans – like a poppy whose drooping stem wanes –

on his breast, tired and blissfully calm.

Here dances Fridolin,

and the wine makes his memory keen –

here his father and forebears found solace so strong

in the fiddle’s high-droning careen.

But you sleep now, old ancestors, on such a night,

and the hand that made strings sing is no longer light,

and your lives and your times are a murmuring song

in which sighing and joy both take flight.

But here dances Fridolin!

See your son, he is strong, lithe and lean,

and with farmers speaks plainly the language they know,

but with learnèd folk Latin’s routine.

Through your new land’s bright gold does his scythe sweep apace,

and his joy is as yours if his barn should lack space,

and his lass he lifts high, like his kin long ago,

t’ward the harvest moon’s red saucepan face.

Sven-Bertil Taube, Erik Axel Karlfeldt (on Spotify, track 8)