Werner Aspenström: 'Denna soltöckniga dag'

denna soltöckniga dag

Denna soltöckniga dag

då vallmö och riddarsporre blommar

och luften nästan löpnar av surrande bin

vem vill fly ur sommarns trollkrets

eller neka när hagen öppnar sin grind?

Gärdgårdens korsstygn ringlar genom skogen.

Kospillning ligger här och där

som tanklösa tallrikar.

Död

som en övergiven klocka

sover smedjan mellan träden.

Tegelskärvor har droppat från taket

och gräs växer mellan hjulens ekrar.

Och där tjurkalven!

hur han ligger och bälgar i värmen

lat men drömmande om solen

som han skall spetsa på sina horn

– knubbiga som små lökar.

this sun-hazy day

This sun-hazy day

with poppies and delphiniums in flower

and the air almost clotted with humming bees

who wants to flee from summer’s magic circle

or refuse when the meadow opens its gate?

The fence’s cross-stitch snakes through the wood.

Cow dung lies here and there

like thoughtless plates.

Dead

like an abandoned clock

the smithy sleeps among the trees,

Shards of tiles have fallen from the roof

and grass grows among the wheels’ spokes.

And there the young bull!

how he lies and bellows in the heat

lazy but dreaming of the sun

that he will impale on his horns –

stubby like small bulbs.