Erik Axel Karlfeldt: 'Dina ögon äro eldar'

Dina ögon äro eldar

Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.

Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.

Spända äro alla strängar; låt dem sjunga, rusigt galna,

i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;

stormens glädje genomströmmar vårt banér af blod och gull —

tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,

du, den sista, som mig följde för min heta ungdoms skull.

Blazing fires are both your eyes, dear

Blazing fires are both your eyes, dear, and my soul is pitch and resin.

Turn now from me, ere I flare up like a charcoal kiln inside!

A fiddle am I with the world’s songs deep inside its casing

you can make it play just how you want and what you want supplied.

Turn now from me, turn towards me! I’m for cooling, I’m for burning.

I’m desire and I am longing, frontier man twixt fall and spring.

All my strings are tuned and taut so let them sing insanely churning

in a final mighty anthem of my love-years on the wing.

Turn towards me, turn now from me! Let us burn like autumn evening;

through our blood-red, golden banner streams the storm’s incensed delight –

till it calms down and your footsteps in the twilight I see leaving,

you, the last who once did follow me when youth burnt at its height.

1. Vänd dig från mig anspelning på en formulering i Karl XII:s bibel:

"Wänd din ögon ifrå mig, förty de göra mig brinnande" (Höga visan 6:4);