Evert Taube: 'Morgonsång på Baggensfjärden'

Morgonsång på Baggensfjärden

 

Nu ristes gren och skälver löv,

Nu kommer bris, nu kommer bris!

Emellan böjda trän vi skymta Baggensfjärden

Nu knarra blockar, sträckas tåg

I morgondis, i morgondis

Jungfrulig, daggbestänkt, uppväckt ur dvala världen

 

Sin famn av ås vid ås,

Sitt sköt av hav vid hav

Mot himlen öppnar –

Böljans djupa grav är ännu dystert mörk

Men ytan glimmar

I solens glada ljus

Fiskmåsen simmar i snövit skrud

Mot strand i dunkel sänkt

 

Men bortom mörknad ås

Går, guldbestänkt, i ljusnad rymd

En här av moln som jagas av okänd vind

Mot okänd ort

Det dagas

 

 

Morning song at Baggensfjärden

 

Now leaves are rustling, branches shake

Now comes a breeze, now comes a breeze!

We catch between bent trees a glimpse of Baggensfjärden

Now rocks are creaking, rushes stretched

In morning mist, in morning mist

So pristine, dredged in dew, aroused from worldly slumber

 

Its arms by ridge on ridge,

Its lap by sea on sea

Now skywards open –

Sinister and dark is still the wave’s deep grave 

The surface gleams though

In sun’s bright joyous light

The sea-gull swims in its snow-white garb

Towards the dusky shore

 

But past the darkened ridge,

Now dredged in gold, in lightened space

A host of clouds is hustled by unknown wind

To place unknown:

It’s daybreak