Lars Gustafsson: 'Stjärnhimmel'

 

Stjärnhimmel i mars, sedd från Isaac Newton’s rum

i Trinity College, Cambridge

 

Stjärnorna framträder, en efter en,

så som de alltid har varit.

Outtömlig sorlar gårdens springbrunn.

Dagg faller i mjuka gräset,

tills varje droppe är ett teleskop.

Lycka över allt som rör sig i vårnatten,

vind från avlägsna fält, rakt genom

detta stora ur som vi bebor,

för ännu några år av tid.

Och alla himlens stjärnor roterar outsägliga

inne i sin lycka.

 

 

Starry sky in March, seen from Isaac Newton’s room

in Trinity College Cambridge

 

The stars come out, one by one,

just as they always have been.

Inexhaustible the quad’s fountain plashes.

Dew falls in the soft grass,

until each drop is a telescope.

Joy over all that moves in the spring night,

wind from distant fields, straight through

this great clock which we inhabit

for yet a few more years of time.

And all of heaven’s spheres rotate ineffable

within their joy.