Bo Bergman: ' Adagio'

 

ADAGIO

 

Vattnet rörs och vinden spelar,

vind och vatten ta varann.

Bakom skogens glesa dungar

gula rågen gungar

av och an.

Del är bara du som felar.

Hjärtat saktar sina slag.

Jag hör svag musik som spelar

mig till sömns i dag.

 

Molnen glida lätt som vita

svanar över himlens sjö,

men de tiga där de fara,

svanar sjunga bara

när de dö.

Ont och tungt har jag fått slita,

det är tungt på tiggarstig.

Jag vill fara med de vita

svanarna till dig.

 

 

ADAGIO

 

Rippled water, wind that’s playing –

wind and water meet again.

And, beyond thin copses’ waver,

yellow rye crops quaver

now and then.

With you absent, my heart’s straying,

its beat slows and fades away.

I hear music faintly playing

me to sleep today.

 

Light white swans, the clouds are gliding

gently over seas on high,

but are silent, onward winging,

only start their singing

when they die.

I have toiled, been met with chiding,

harsh my life, its chances few.

I’d be winging with white gliding

swans away to you.