P.C. Boutens: 'Perelaar'

                PERELAAR

 

De bloesemwitte perelaar

Laait uit de dunne schemering

In vlammende verheerlijking,

Geen boom in bloei meer, maar

 

Een naakte stofontstegen hulk

Omhuifd en overstraald

Met vuren sneeuw ontdaald

Aan blankbestervende avondwolk -

 

Herkent ge uzelf weêrspiegeld, ziel,

Die staat in aardsch geluk ontdaan,

Uw bloed in bloesem opgegaan

Tot dauw die uit den hemel viel?

 

Nog aardewortlend aardevrij,

O glimlach lach- en tranenblind,

Die liefdes wegen open wint

Aan leven en aan dood voorbij...

 

Stil, achter dooven spiegelbrand

Vangt ijmker nacht den dagverloren zwerm

Der sterrebijen aan den hemelberm

In de gekorfde schaduw van zijn hand.

 

 

                PEAR-TREE

 

Through the approaching evening shade

Blazes a pear-tree, blossom-white,

Transfigured in its flaring light,

A tree no more, remade

 

A vessel, whose ethereal shroud

And hood is sequin-cloaked

With fiery snow invoked

From banks of fading evening cloud -

 

Is this a mirror to your eye,

Soul, unconcealed in earthly bliss,

Your soul in rising blossom-mist

As dew descending from on high?

 

Still earthbound, yet from earth released,

Smile that is blind from tears and joy,

Gaining an entrance to love's ways

Past life and death's extremities...

 

Calmly, behind the gutting brand,

Does night the keeper hold at heaven's verge

The swarm of star-bees, lost to daytime search,

Cupped in the hivelike shadow of his hand.

 

 

                PÄRONTRÄD

 

Ett päronträd står vitt i blom,

Blossar nu upp i skymningen,

Fullbordad är förvandlingen:

Trädet förnimmes som

 

Ett naket skepp med dunlätt skrud

Och kåpa övertänd

Av eldsnö återvänd

Från kvällens moln, som suddas ut -

 

Värnlösa själ, av lycka tärd,

Ser du din egen spegelbild,

Ditt blod som stigit blomsterlikt

Dalar som manna från sin färd?

 

Trots sina rötter nästan fri,

Leende blint av skratt och sorg,

Som öppnar kärleksstigens port

Och glider liv och död förbi...

 

Lugnt, bakom facklans matta brand,

Samlar biodlarn natten in sin svärm

Av stjärnbin, glimmande vid himlens bräm,

I kupad skugga av sin välvda hand.

 

 

                PÆRETRÆET

 

Det blomsterhvide pæretræ

Flammer med ét i skumringen,

Fuldbyrdet er forvandlingen:

Træet forandret til

 

Et nøgent skib med fjerlet skrud

Og hætte, overklædt

Med ildsne dalet ned

Fra aftensky, som viskes ud - 

 

Ser du dig selv genspejlet nu,

Værgeløs sjæl i paradis,

Dit blod, der steg som blomsterdis

Og dalede som himmeldug?

 

Trods sine rødder næsten fri,

Smil som er blindt af fryd og sorg,

Som åbner kærlighedens port

Og glider liv og død forbi...

 

Blidt, bagved faklens matte brand,

Fanger nu natten med sin vogterånd

I kuppelskyggen af den hule hånd

Sin stjernebisværm tæt ved himlens rand.

 

 

                DER BIRNBAUM

 

Durch eine leichte Dämmerung

Flammt jetzt in weißer Blütenpracht

Der Birnbaum auf, der, kaum vollbracht,

Aus Baum in Blüte in

 

Ein kahles Schiff verwandelt steht,

Umhüllt und überstrahlt

Von Feuerschnee, genährt

Von einer späten Wolkenschicht -

 

Hast Du Dein Spiegelbild erkannt,

Wehrlose Seele, weich vor Glück,

Dein Blut, das blütenähnlich stieg

Und mannagleich den Heimweg fand?

 

Noch erdverwurzelt erdbefreit,

O Lächeln lach- und tränenblind,

Das nun den Liebesweg gewinnt

An Leben und an Tod vorbei...

 

Still, hinterm fahlen Spiegelbrand,

Fängt Imker Nacht den tagverlornen Schwarm

Der Sternenbienen an dem Himmelsrain

In den gekorbten Schatten seiner Hand.

 

 

                pear-tree

 

spring evening 

white phosphor beads

cling to black branches

a ship

unmoored

 

this time

a shimmering

of transient soul-moths

alighting

or in flight

 

and out of time

a firmament

of star-bees

recovered

by the night