Erik Axel Karlfeldt: 'Nu öppnar nattglim sin krona'

 

Nu öppnar nattglim sin krona

 

Nu öppnar nattglim sin krona

i åkrarnas yviga korn,

och älgtjuren söker den hona

han vann med sitt stridbara horn,

nu teckna slåtterblomma

och glimtande ögontröst

den skymningsväg jag vill komma

som förr till min älskades bröst.

 

Högt ropar knarren, min sträva

men eldiga näktergal,

och månjungfrun tömmer sin stäva

i purpurn från dagens pokal.

Jag stiger mot vreten, som rundar

behagligt sin slumrande barm.

Då kommer ur dalar och lundar

min älskade lidelsevarm.

 

På hösläden lägret jag reder

av jungfru Marie halm.

Där vill jag hos dig sjunka neder

i hässjornas ångande kvalm —

en jordson, stark och härdig

fast ljuvligt berusad och matt,

din rika kärlek värdig,

mörkögda Augustinatt.

 

 

Night-flowering catchfly unfolds now

 

Night-flowering catchfly unfolds now

in fields full of dense, bristling corn,

the bull elk is seeking the young cow

he won with his combative horn,

grass of Parnassus and eyebright

both sparkle and prick out the best

path to take in the dwindling twilight

once more to my love’s yearning breast.

 

The crake’s raucous call starts its thrashing,

my fiery but harsh nightingale,

and into day’s purple lees flashing

the moon maiden empties her pail.

I climb up the knoll that is rounding

and settling its slumbering form.

From vales and groves then I see coming

my love by her passion made warm.

 

I start to get ready the hay-sled,

lay best lady’s bedstraw in reams.

Beside you I’ll sink on this hay-bed,

midst drying racks’ sickening steam –

a son of the earth, strong and sturdy

deliciously drunk though and tired,

of your richest love truly worthy,

you August night, dark-eyed, desired.