Nils Ferlin: 'Judas Iskariot'

 

Judas Iskariot

 

Ni vet allihop hur det hände:

”En av Eder ... och denne vart jag.

Det kom köld i min hud och det brände

som glödgade gisselslag.

 

Hängläppad jag stod som en fåne.

Så bar mej sandalerna fort

under midnattens glosögda måne

mot översteprästens port.

 

Mitt ärende slog som en bräcka.

Den fryntlige Hannas sken

som en nytvättad gris vid mitt fräcka

inträdesord: Nasarén.

 

Och priset på Åsnemessias?

— Rätt märkligt hur vi tagit fel

på nardusflaskan, Marias,

dock bjöds jag en tiondel.

 

Min siffra var bara ett infall,

jag bugade för deras bud.

Fast trettio silverpengar

är dåligt betalt för en gud.

 

Jag log lite blekt — och jag kräktes

mitt under Kaifas tal,

men jag bar genom isigt töcken

min gärning till Kidrons dal.

 

Sen vandrade jag några dagar

allena i bygden och såg

djupt i den djupa mullen

och högt emot molnens tåg.

 

De spetälske fick mina drakmer

jag sa: det är orent guld

men de ropade: Löne dej Herran

och vare dej städse huld.

 

 

Judas Iscariot

 

You all know just how this transpired

“One among you… which came to be me.

Cold invaded my skin and it fired

like a scourging, searing sea.

 

I stood droopy-lipped like a loon there.

Then swiftly my sandals me bore

under midnight’s quite goggle-eyed moon stare

right up to the high priest’s door.

 

My errand struck home like a stone-mace.

The jovial Annas gleamed

like a newly washed pig at my bold-faced

opening word: Nazarene.

 

The price of the ass-borne Messiah?

– How odd we got wrong the sweet scent

of the nardus flask, of Maria,

though I was offered a tenth.

 

My sum – one of my wild caprices,

I gave what they offered a nod.

Though thirty of their silver pieces

is hardly a price for a god.

 

I gave a wan smile – and puked sourly

while Caiaphas spoke of the sale,

but I bore through an icy daze dourly

my deed down to Kidron’s vale.

 

Then for a few days I just wandered

alone in the countryside, gazed

deep into depths of earth mould

and up at the clouds’ trailed haze.

 

My drachmas I gave to the lepers

I said: it is unclean gold

but they cried: May the Lord God reward you,

his kindness you ever uphold.