Anna Greta Wide: 'När avskyn för överorden'

Red Astrakhan

När avskyn för överorden

blivit skygghet för orden

(de flesta är överord)

 

– då ska du tala mindre,

då ska du skratta mindre,

då ska du ofta le.

 

Du ska gå i septemberdagen,

med en astrakan i handen,

vägarna ner mot sjön

och stundom uppfatta något

av det som de gamla kallat

sfärernas harmoni.

 

Och denna musik ska låta

så som hösthavet blånar,

som astrakanen smakar

eller, kanhända, också

som Wolfgang den oerhördes

klarinettkvintett i A-dur.

 

 

When the hatred of oversize words

has turned into shyness of words

(most are oversize)

 

– then you shall talk less,

then you shall laugh less,

then you shall smile often.

 

You shall walk on a September day,

an Astrakhan in your hand,

down the paths to the shore

and now and then catch something

of what the ancients called

the harmony of the spheres.

 

And this music shall sound

like the way the autumn sea turns blue,

like the Astrakhan tastes

or, maybe also

like Wolfgang the incomparable’s

clarinet quintet in A major.