Nils Ferlin: 'Nasarevalsen'

 

Nasarevalsen

 

En bonde har sin jord

och en skräddare sitt bord,

men en nasare han äger

inte mycket mer än ord.

En stackare han är,

men med papper och kuvär

han bugar sej så lusteligt

för flickan som är kär.

 

Med snaran en bit ifrån halsen

och bylingen fram och bakut

han valsar i nasarevalsen

där turerna aldrig ta slut.

Han vet att det handlas i minsta minut

av en som ser bakom och tilltafsad ut,

så: hoppla i nasarevalsen

med bylingen fram och bakut!

 

Det finns så många ting

inom jordelivets ring

som tankarna kan fladdra

som fladdermöss omkring:

Den ene ska bli gödd

och den andre bli förödd,

och det bästa vore, kanske,

att man aldrig blivit född.

 

Med snaran en bit ifrån halsen

och bylingen fram och bakut

man valsar i nasarevalsen

tills lagret och hostan tar slut.

Då kommer herr Död någon mild liten kväll.

— Varsågod och stig in i mitt ungkarlshotell

och lösna på snaran kring halsen:

den drog sej ihop i en knut.

 

 

 

The peddler’s wild waltz

 

A farmer has his land

and a tailor thread in hand,

but a peddler he has hardly

more than words at his command.

A poor chap he may be

but with fancy stationery

before the lovesick girl he makes

a sweeping bow with glee.

 

The noose at his neck almost scorching,

with cops both before and behind,

the peddler’s wild waltz see him waltzing

with never a chance to unwind.

He knows that swift action can come on the sly

if one should look backwards and seem all awry,

so: giddyup, keep up the waltzing

with cops both before and behind!

 

There are many things that thrive

in the ring of earthly life

about which thoughts keep flitting

like bats that dip and dive:

The first man’s fed on corn

the second’s left forlorn

and the best thing would perhaps be

that one never had been born.

 

The noose at his neck almost scorching,

with cops both behind and before,

the peddler’s wild waltz see him waltzing

till stores and his cough are no more.

One calm evening, though, Mr Death will come by 

– Time to enter my bachelors’ lodge, don’t be shy,

and loosen the noose that constricts you:

the knot tightened under your jaw.