Werner Aspenström: 'Gölen'

 

GÖLEN 

 

Grå speglar grått.

Finns inte vitt mer,

mitt mer.

Över mig gråfåglar,

gråbukar,

trasiga vingar.

Kring mig makligt gående

sjukfolk, lerfolk,

gipshundar.

Finns inte ny

måne, stjärnor,

finns bara dy.

Resten av ljusfesten

åt grodorna upp.

Finns inte guldkarpar mer,

finns inte gråt.

Vore jag klarögd

skulle jag sörja.

 

 

THE POOL

 

Grey reflects grey.

There’s no more white.

no more mine.

Above me greybirds,

greybellies,

tattered wings.

Around me leisurely walking

sick folk, clay folk,

plaster dogs.

There’s no new

moon, stars,

there’s only sludge.

The remains of the light show

the frogs devoured.

There’s no more golden carp,

no more tears.

I would be clear-eyed

to spend my life grieving.

 

The last two lines are a clear echo of the first two of a very famous Swedish poem by Lucidor (1638-74). Available in English translation here.