Werner Aspenström: 'Svindlande landskap'

 

SVINDLANDE LANDSKAP

 

Hur skall de levande tala till de levande?

Vilka ord kan jag rikta till dig som jag älskar

annat än tystnaden eller de många frågornas

slintande knivar

medan det som skulle sägas

ligger outtalat kvar på stranden

som en snäcka?

Alltmera sällan översköljd av havets vågor

men sandens vågor bär oss in mot öknen.

Vad är det som bör sägas?

I vilken färg kan det skildras?

I ingen färg.

Med inga jämförelser. Eftersom

det bofasta aldrig kan spegla det overkliga.

Även vinden vore hjälplös utan vågor eller träd

eller åtminstone en fågel

som kastas mot molnen.

Därmed är vinden räddad.

Finns det någon här som säljer vågor eller träd?

Vilken underlig tystnad.

Ingen anmäler sig

fastän dagarna går.

Och du min älskade med mörka ögon

i vilken grotta kan jag föra dig in

här i det svindlande landskapet

hur skall de levande tala till de levande?

 

 

DIZZYING LANDSCAPE

 

How are the living to speak to the living?

What words can I utter to you whom I love

other than silence or the glancing knives

of all the questions

while that which was to be said

lies unspoken behind on the shore

like a shell?

Washed over increasingly rarely by the sea’s waves

though the sand’s waves bore us in towards the desert.

What is there that ought to be said?

In what colour can it be portrayed?

In no colour.

With no comparisons. Since

what is settled can never reflect the unreal.

Even the wind would be helpless without waves or trees

or at least a bird

that is flung towards the clouds.

That is the wind’s salvation.

Is there anyone here who sells waves or trees?

What a strange silence.

No one appears on the scene

although the days are passing.

And you my beloved with dark eyes

into what cave can I lead you

here in the dizzying landscape

how are the living to speak to the living?