August Strindberg: 'Långa, tunga kvällar I'

 

Långa, tunga kvällar  I

 

Långa tunga kvällar

I de tomma rummen gå;

Över mattor, över fällar,

Över tiljor går det på.

Djur i bur han vandrar, vänder

Vänder, vandrar, står ej still;

Möblerna en blick han sänder,

Han dem känner utantill.

Kungsstoln köpt åt husets drottning

Ledig står vid salens bord;

Andra stolar som vid brottning

Två och två tycks byta ord.

Stora flygeln svart och sluten –

Det är rummets sarkofag –

Klockan knäpper, och förfluten

Är i en sekund en dag.

Tystnan står i tomma salen

Blandar sig med mörkret hop,

Omkring lampan dansar malen –

Och nu hörs ett litet rop;

Tycktes komma ifrån bordet

Husets matbord utav ek,

Och han lyss; ty där är ordet

Fritt, och tankars skälmska lek – – –

Sorl och glam av vänner, fränder,

Ljusens fladder, vinets rus,

Ur de glas med gyllne ränder –

Lustigt liv i öde hus – – –

Ljusen släckas, skymning sänker

Sig från taket som en sky;

Tystnan allt i mörker dränker

Skuggorna i vråar fly. –

Långa, långa tunga kvällen

Vandrarn genom rummen går

Golvet syns på sina ställen

Slitet upp av vandrarns spår.

 

For the entire poem, go to here:

 

 

Drawn-out, heavy evenings  I

 

Drawn-out heavy evenings

Through the empty rooms now slide;

Over carpets, over sheepskins,

Over floor planks slowly glide.

Beast in cage he’s erring, turning

Turning, erring, stop and start;

Furniture his eyes scarce searching,

As he knows each piece by heart.

Throne chair for the house queen purchased

Empty at the table stands;

Other chairs like wrestlers pair-faced,

As if words were changing hands.

Grand piano, black and lid-fast –

Like some huge tomb on display –

Clock when snapping makes the whole past

In a second fill a day.

Silence in the blank room squatting

With the darkness grows quite blurred

Round the lamp the moth is flopping –

And a little cry’s now heard;

Seemingly came from the table,

Dining table made of oak,

And he listens:  there one’s able

To speak freely, prank and joke – – –

Friends’ and kinfolk’s buzz and babbling

Candles’ flutter, wine’s swift tizz

From the gold-rimmed glasses bubbling – 

Playful life where no life is – – –

Candles gut, the twilight’s sinking        

From the roof like some large cloud;

Silence everything is inking,

Shadows into corners crowd. –

All the drawn-out heavy evening

Through the rooms the wanderer tacks,

Here and there the floor’s uneven

From the wanderer’s endless tracks.