Kväll
Jag vill ej höra den sorgsna sagan
skogen berättar.
Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.
Kom ut på vägen. Där möter oss ingen.
Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.
Vägen löper långsamt och vägen stiger varligt
och ser sig länge om efter solens sken.
Evening
I don’t want to hear the plaintive saga
the forest’s telling.
There’s whispering a long time yet amongst the spruces,
there’s sighing too a long time yet amongst the leaves,
a long time yet twixt sombre trunks are shadows gliding.
Come out onto the road. No one will meet us there.
Around the silent ditch-banks pale-red is evening’s dream.
The road continues slowly, rises cautiously
and for a long time searches for the sun’s late gleam.
No comments:
Post a Comment