Sanden
Svårast har jag att begripa mig på
stenarna och de stora klipporna
jag kan inte följa deras andning
och deras till ytterlighet långsamma röster
havet är i så fall lättare
med sin ständiga vandrande trolöshet
men när de länge och oavvänt iakttar mig
igenkänner vi i vittrandet varandra.
I sanden
som jag silar mellan fingrarna
har vi en mötesplats.
The sand
Hardest for me to comprehend are
the stones and the large rocks
I am unable to follow their breathing
and their extremely slow voices
the sea is then easier
with its ceaseless roaming faithlessness
but when they at length and fixedly observe me
we recognise each other in the weathering.
In the sand
that I sift between my fingers
we have a meeting place.
No comments:
Post a Comment