Nils Ferlin: 'När skönheten kom til byn' (revised version)

 

När skönheten kom till byn

 

När skönheten kom till byn då var klokheten där,

då hade de bara törne och galla.

Då sköto de efter henne med tusen gevär,

ty de voro ju så förklokade alla.

Då nändes de varken dans eller glädje och sång,

eller något som kunde vådeligt låta.

När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,

då ville de varken le eller gråta.

 

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,

att rosor och akveleja förfrysa.

När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,

då upphörde deras ögon att lysa.

Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,

men fliten kom bara fliten till fromma.

De räknade sina kärvar för räkningens skull,

och hatade för ett skratt och en blomma.

 

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,

en dag skall det tornas rymd över landen.

Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,

men männskorna skola lyftas i anden.

Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,

och kritar för sina lador och hyllor.

En dag skall det varda sommar, har visorna spått,

men visorna äro klena sibyllor.

 

 

When beauty came into town

 

When beauty came into town it found cleverness there

then thorns and sheer spite did blight their endeavour.

Then they with their thousand guns aimed and shot straight at her,

for they all feared the worst as they were so clever. 

Then none felt at all like dancing or gladness and song,

or something that might perhaps smack of danger.

When beauty came into town – if she did come along,

they neither would laugh nor cry at this stranger.

 

A wily old man is cleverness, shrewd and so wise

that roses and columbines freeze and perish.

When town-folk had learnt his ABC book, from their eyes

the gleam disappeared they’d once sought to cherish.

With spades did they toil and dig in the soil and the field,

though nothing but zeal did zeal then empower.

They counted their sheaves for counting’s sake – not for the yield,

and hated for a mere laugh or a flower.

 

At some point it will be summer, the songs have implied,

one day over every land space will tower.

A great deal will then be crushed that has shone far and wide.

but mind-raising is humanity’s dower.

Now there they now weave small webs out of grey clinging thread,

and pay for their barns and shelves all on credit.

At some point it will be summer, the songs have foresaid,

though songs, frail sybillas, time can well edit.