Sunday 28 June 2020

Carl David af Wirsén (1842-1912)

There is no getting round this gem of Wirsén. It did not originally have only the three verses now sung. The hymn has become very popular in a Danish version (five verses) that is excellent as such, but changes the mood of the original Swedish hymn considerably. But it does say 'efter Wirsén' = based on. You can find it here


En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord
så skön i sommarns stunder:
Giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera.



A rich, fine robe of pleasant green
has decked both dale and meadow.
Now wafting breezes warm and preen
each flowerbed fair and hedgerow.
Sun’s light on high
and wood-grove’s sigh,
midst willows waves’ soft thrumming
now tell of summer’s coming.

Their happiness and summer rest
the giddy birds are praising.
From woodland brush, from quiet nest
their joyful song they’re raising.
A hymn mounts high
to reach the sky
from blissful throats now blending,
from flowers and trees ascending.

But Thou, Oh God, who makest earth
so beautiful in summer:
Grant in Thy word I find most worth,
Thy mercies without number.
All flesh is grass
and flowers shall pass
and time all life can sever –
God’s word though lasts for ever.

All flesh is grass, and life is short
and soon the grasses perish.
With you alone, Lord, death I thwart
and lasting life can cherish.
My spirit plant
and new life grant
whose blooming knows no ending
when winter’s hold’s unbending.

For soon will summer’s glory pine,
and all that’s vain will wither;
my friend is his and he is mine,
our bond will last for ever.
In paradise
he, kind and wise,
will one day see me planted
where life eternal’s granted.

No comments: