Tuesday, 16 February 2016

Poem by Gunnar Ekelöf, from his collection 'Dedikation' (1934)

Dedikation

Med kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.

Med tillgivenhet till den och den, till det och det,
till en oorganiserad godhet.

Med likgiltighet till ingen.

Med ironisk avund till en ironisk evighet,
till tinget i sig och en oförstörbar materia.

Med hat till den förkrossande allmänna dumheten,
till staten och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.

För att skända den falska oskulden, för att skövla de vackra fasaderna,
för att tvinga renligheten se sin smuts och förnuftet att inse sitt vanvett,
för att vitmena grifterna, för att utplåna skrifterna.

På ruttnande högar av akantusblad skall själarna falla
i sanningens våld och kropparna brinna av kärlekens eld
då den tiden kommer en gång.

Då den tiden kommer skall vi få kraft att leva varandras liv
och rätt att leva vårt eget.



Dedication

With a love of a body, of a soul, of a love.

With an affection for this and that one, for this and that,
for an unorganised goodness.

With an indifference towards no one.

With an ironic envy of an ironic eternity, of the thing in itself and
an indestructible matter.

With a hatred of crushing general stupidity,
of the state and of laws, the family and the church, of lies and fear.

So as to desecrate false innocence, to plunder the lovely facades,
to force cleanliness to see its filth and reason to see its madness,
to whitewash the sepulchres, to obliterate the writings.

On rotting heaps of acanthus leaves the souls will fall
into the grasp of truth and the bodies burn with the fire of love
when the time one day comes.

When that time comes we will all gain the strength to live each other’s lives
and the right to live our own.


1 comment:

Analelly said...

Thank you for this translation, i just saw an amazing movie called Pure where they recite this poem and got hooked by Gunnar. Gracias!!