Det kostar på att hålla fred, gud vet,
med den som tigger mig att jag skall sjunga,
och smickrar mig inför allmänhet,
men mördar mig i lönndom med sin tunga.
Det kostar på att dricka av hans vin,
med tvekan fattar jag det fyllda glaset,
han skryter med att han betalt kalaset
och kallar mig bakom ryggen för ett svin.
Men jag har råd, du gamle lurifax,
och Ni, min nådiga, med allt ert pladder,
se, jag har råd att sjunga för er strax,
med poesi besvarar jag ert sladder!
Med gudar dricker jag för erat väl
och lockar fredens ängel ner i gruset,
sedan jag visat, vem som tålde ruset,
och sagt er sanningen och frälst min själ.
Ty sanningen gör gott, och det är sant
att om i detta land man bryter seden
och inte ständigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men går sin egen väg med stor besvär,
förgäter fulheten för allt det sköna,
då kacklar alltid någon gammal höna,
hur förfärligt lättsinnig man är.
Men kackla ni i morgon, just idag
när jag har ordet, vill jag hellre gala:
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
för er jag har satt livet på det hala,
tänkt mer på glädjen än på gods och gull,
ty någon skall fördriva tråkigheten
om ryktet ock skall gå till evigheten,
att jag har sjungit för att jag var full.
Jag står här ensam, fast i lustigt lag,
nåväl, med rätt, ty själv min väg jag väljer
och målet ser jag tydligt, dag från dag,
långt bortom dessa flaskor och buteljer.
Och just vid dessa silversträngars drill
en röst mig når, som hörs blott av poeter,
jag glömmer därvid alla små förtreter
och dricker, stolt, min ädla sångmö till!
Seventeenth Ballad
It takes its toll, god knows, to keep the peace
with him who always begs me to be singing,
who when in public flatters without cease,
but kills me privately with words so stinging.
It takes its toll to have to drink his wine,
the filled glass I accept with hesitation,
he boasts he’s paid for every celebration,
behind my back, though, calls me just a swine.
But this I can afford, you sly old fox,
and you, my lady, with your senseless prattle,
see, I at once can counter all your knocks,
through poetry with such I can do battle!
With gods I drink your health and drain the bowl,
down in the dust I’m peace’s angel charming,
once I have shown my drinking does no harming
and told you honest truth and saved my soul.
For truth is good, and likewise it is true
that in this land, if customs should be flaunted
and if one does not cheep a little too,
like all the other chickens wholly daunted,
but, though exhausting, follows one’s own way
forgetting ugliness, pursuing beauty,
some old hen always clucks on about duty,
how frivolously one has gone astray.
But you can cluck tomorrow – just today
my turn has come and now I feel like crowing:
So, lords and ladies, cock-a-doodle-day!
for you I’ve risked my life, without your knowing,
more sought delight than gold stashed in a trunk,
for someone boredom here must try and banish
e’en though the rumour never will quite vanish
I only sang because I was quite drunk.
Alone in cheerful company I stand today,
Well, that’s my due, my path is my own choosing,
my aim is clear, grows clearer day by day,
far from these bottles and the endless boozing.
And at the rippling of each silver string
a voice reserved for poets sings a greeting,
my small vexations proved to be but fleeting,
and proudly to my muse I drink and sing!
No comments:
Post a Comment