Werner Aspenström: 'Kölnerdomen'

 

Kölnerdomen

 

Man säger: du måste se katedralerna

den gotiska basilikan och kupolkyrkan

i bysantisk stil ... Jag har besökt dem

och kan berätta att de alla liknar stubbar,

träd som nekades att växa i himlen.

Jag bugar mig alltså inför Kölnerdomen

som inför en vördad släkting från skogen,

otvättad, av svampar överväxt.

(Liksom jag bugar mig inför floden Rhen

den mellan vinstockar och masugnar

simmande katedralen.) 

Högt uppe på den västra fasaden

arbetar en man med en pneumatisk borr

– tänk dig ett tandläkarspett

i en jättes munhåla!

Vid tvärskeppet är tonen förvandlad,

till hälften sångbar.

Vid högaltaret kan den inte skiljas

från det Pro Nobis som alltid utströmmar

från de refflade pelarna.

Så övervinner instrumentet klåparens händer.

Så infogar anden i sig även kroppens smärta.

 

 

Cologne Cathedral

 

People say: you have to see the cathedrals

the Gothic basilica and the dome church

in the Byzantine style … I have visited them

and can relate that they all look like stumps,

trees not allowed to soar heavenwards.

So I bow before Cologne Cathedral

as I would before a revered relation from the forest,

unwashed, overgrown with fungi.

(As I would bow before the river Rhine

the cathedral that swims between vines

and blast furnaces.)

High up on the west façade

a man is at work with a pneumatic drill –

imagine a dental probe

in the mouth of a giant!

At the transept the tone has changed,

now half-singable.

At the high altar it cannot be distinguished

from the Pro Nobis that always flows out

from the fluted columns.

So does the instrument vanquish the bungler’s hands.

So does the spirit even assimilate bodily pain.