målaren rousseaus avfärd
från livet
Lejonet, pantern och de lugnt betande lammen,
aporna, ormarna och de bjärta djungelfåglarna,
den sista natten höllo vi vakt vid hans kista,
vi hans sörjande barn.
Zigenerskan var också där,
Yadwigha, flöjtspelaren och det unga paret
just på hemväg från karnevalen.
Natten färdades långsamt fram.
Gula månen stod liksom vi på vakt,
strandens stelnade träd
och de tusen gröna löven.
Strax efter klockan sju på morgonen
kom hjulångaren plaskande nerför floden.
Vi bar honom ombord. Kaptenen
blåste till avgång.
Du tvivlets och katastrofernas Gud,
stör icke målaren Rousseau in hans tankar,
låt honom tro att allt står oförändrat kvar
och att de vilda djurenän låter sig tämjas av flöjter.
the painter rousseau’s egress
from this life
The lion, panther and the calmy grazing lambs,
the apes, the snakes and the gaudy jungle birds,
the final night we kept watch at his coffin,
we his grieving children.
The gipsy woman was there too,
Yadwigha, the flautist and the young couple
just on their way home from the carnival.
The night slid slowly forwards.
The yellow moon like us kept watch,
the shore’s stiffened trees
and the thousands of green leaves.
Just after seven in the morning
the paddle-steamer came plashing downriver.
We bore him on board. The captain
sounded the departure.
You, God of doubt and disasters,
do not disturb the painter Rousseau in his thoughts,
let him believe that everything remains unchanged
and the wild animals still let themselves be tamed by flutes.
No comments:
Post a Comment