Du sommarstund då livet själv blir sång
Du sommarstund då livet själv blir sång,
och strör ut över markerna sitt fång
av blommor som hon samlat in tills nu,
för att bli full av lycka såsom du.
Hon glömmer allt for vad som nu just är,
för fånget hon på sina armar bär
och jublet i sitt unga modersbröst
som vindens nynnande ger stillsam röst.
En nyss förlossad moder full av sång
som går längs ängarna sin morgongång
och delar ut den stora rikedom
som ofattbar till hennes hjärta kom.
You summer hour when life swells into song
You summer hour when life swells into song
and over all the fields strews out the throng
of flowers which she has gathered when in view,
to get quite drunk on happiness like you.
Oblivious to all but what is now,
what arms have garnered without knowing how,
the surge of joy in her young mother’s breast
and wind’s soft murmuring inducing rest.
A mother fresh from childbirth, full of song
whose morning meadow walk she would prolong
to share out the vast treasure, every part,
which came unfathomably to her heart.
No comments:
Post a Comment