Genius
Knappt anad framför oss skrider
en ljusgestalt, skymtad till tider
bland skuggorna över vår väg.
En ande med hopbundna vingar
som fram genom skymningsland tvingar
sin ljushamn med tunga steg.
Han aldrig sig om mot oss vänder,
en blick ej tillbaka sänder,
som visste han ej om oss.
Med vingar vars fång ingen anar
han fram genom dunklet sig banar,
en ljus, oformlig koloss.
Genius
Before us there strides, though sensed scarcely,
a figure of light that’s glimpsed rarely
on our shadow-strewn path ahead.
A spirit with wings bound together
that strains through the dusk landscape’s tether
its light-haven with heavy tread.
He never turns round just to face us,
with no glance does he ever grace us,
as if unaware we’re in sight.
With wings whose span none can envisage
through darkness he forces his image,
a shapeless colossus of light.
No comments:
Post a Comment